Flykten från Sverige
Loke NybergVersion1
90
Chords in this song
Strum
D-DU-UDU
Som en klagosång ljöd sirenens tjut, här kom det krig vi hade väntat på
Hela staden tycktes plötsligt stanna upp och andas ut den 5:e maj år 2032
Det har aldrig vart så tyst som denna försommarnatt, jag minns stillheten som igår
Som att vi fann varandra i insikten att denna stad var inte längre vår
Jag såg jaktplanen flyga lågt mot vår hamn, sen kom det värsta ljud jag har hört
Och min pappa lyfte upp mig i sin famn och sa: "Nu är varvet förstört"
Jag minns nätter i skyddsrum med fladdrande ljus, jag mins män och maskiners vrål
Jag minns gråtande kvinnor och raserade hus och en stank av bensin och stål
Vår angripare var en militär övermakt, det blev en effektiv invasion
För att undvika en fullständig slakt skrev vi snabbt på en kapitulation
Från Stockholm i öster till Götet i väst, ja i varenda större stad
Ställde segraren till med en hejdundrande fest och en gigantisk militärparad
Först trodde vi allt skulle vara som förr, vi behöll våran statsminister
Men snart började patrullerna gå dörr till dörr i jakten på terrorister
Vårt kvarter stank kroniskt och kvävande bränt, varje natt var det nåt nytt som brann
Varje dag fick vi höra om någon vi känt som oförklarligt försvann
Och jag vaknade en natt av ett rasande dån, nu hade turen kommit till oss
Och min mamma skrek: "Vi måste härifrån, vi kan inte gömma oss, vi kan inte slåss!"
Och vi sprang genom gränder och mörka kvarter, jag försökte att svälja min gråt
Genom parker och dungar och sen lyftes jag ner i en läckande segelbåt
Havet var svart och evighetsstort, i fjärran såg jag Göteborg
Och då insåg jag plötsligt vad vi hade gjort och jag grät utav lättnad och sorg
Det var en sista bild av mitt födelseland som jag någonsin såg
Men min mor och far tog mig i varsin hand, sen sa dom: "Kom ihåg..."
"Det ligger ett hus hemma i Dalarna vid Lilla Mojesjön
Där hör man lärkans sång i alarna, där blommar ros och rönn
Och i sjön ligger en eka som byggdes av din far
Där ser man löjan leka, där - står huset kvar"
Jag hörde hojtande hesa röster när vi sakta gick mot land
Jag såg en helt ny sol i öster och en bunt sedlar i pappas hand
Och jag lyftes i land av en rökande man som sa: "Din far og jej er kjent"
Sen bytte en bilnyckel och pengarna plats med varann och vi fick falska pass och dokument
Jag hade vart vaken under hela vår flykt, längre än någonsin förut
Men nu låg jag i baksätet stilla och tryggt, så somnade jag tillslut
Jag blev vaggad till ro av vår böljande färd, sjöngs till sömns av en brummande bil
Och jag vaknade igen till en främmande värld, vi hade sträckkört två hundra mil
Men istället för skogar och böljande fält låg här tätpackat och uppå rad
Skjul och baracker och tusentals tält som en snabbt ihopslängd stad
Det var som en bild ur en skrämmande dröm "Varför stannar vi här", frågade jag
Och mammas röst var både sorgsen och öm när hon sa: "Vi måste bo här ett tag"
Det var en stad utav hunger, en stad av köld, jag var mager och illa klädd
Det var en stad av våld, det var en stad av stöld, jag var nästan alltid rädd
Och vårt nya hem hade väggar av tyg - ett litet skjul, det var allt det var
Jag låg vaken om natten och lyssna i smyg på vad mina föräldrar sa
En natt hörde jag far sa: "Då är vi överens, snart kommer kriget vara ifatt
Det går en bergsväg till landets södra gräns och vi blir upphämtade i natt"
Sedan kom en militärpolis och han viskskrek: "Skynda på!"
Men sen såg han mig - och han verka frysa till is och sa: "Jag har bara plats för två"
Min mamma log, hon krama mig hårt, sen viskade hon nåt till min far
Och hon sa: "Älskling, jag har aldrig gjort nåt så svårt, men jag kommer stanna kvar"
Jag började darra, jag kvävde ett skrik och hon bad mig: "Min kära var tyst"
Och far stod förstenad och blek som ett lik när han för sista gången blev kysst
Hennes skepnad blev mindre ju längre vi for, de vackra ögonen, den mjuka hyn
Att förlora en mor - att förlora en mor! - är att förlora solen i skyn
I ett bagegeutrymme låg jag och min far, en gråtande pojke och man
Nu visste vi inte längre var vi var men vi viska till varann:
"Det ligger ett hus hemma i Dalarna vid Lilla Mojesjön
Där hör man lärkans sång i alarna, där blommar ros och rönn
Och i sjön ligger en eka som byggdes av din far
Där ser man löjan leka, där - står huset kvar"
Jag visste direkt att nånting var fel, när vi plötsligt bromsa in
Och när rösterna hördes blev jag alldeles stel, far tog min hand i sin
Och fastän jag inte fatta ett ord och fast jag ingenting kunde se
Kom allt tillbaka ifrån kriget i nord, det här var män från fiendens armé
Och jag ser än idag hur luckan slits upp, jag känner nattens oändliga köld
Jag ser hur far flyger ut och gör sin väldiga kropp till en levande sköld
Och jag känner hur allting ger vika, jag hör hur bilen startar igen
Och när jag äntligen slutade skrika hör jag den ändlösa tystnaden
Jag har ingen aning om hur länge vi for, kanske en vecka kanske ett år
Jag låg stilla och drömde om far och mor utan ett ord och utan en tår
Och resan nådde sitt mål till slut, jag blev avsläppt i en liten by
Och chauffören visa mig vad som var österut, men nu var jag trött på att fly
På ett höloft gjorde jag mig förberedd, jag skulle aldrig vakna mer
Men jag frös inte längre, jag var inte rädd, när jag långsamt la mig ner
Då hörde jag plötsligt hur någon kom in, försiktigt titta jag fram
För första gången någonsin, hörde jag ordet: "Salam"
Jag bor än idag på den förlovade gård, här vill jag alltid stanna kvar
Där jag för snart tjugo år sen blev tagen i vård av min fostermor och -far
Jag är en kritvit man i ett gyllene land och mitt skinn blir ofta bränt
Och mina vänner skojar med mig ibland om min aningen svenska accent
Min fru är en duva och ett lejon i ett, hon har en skönhet som en demon
Och hon är tusenfalt älskad sen dagen hon gett oss vår underbara son
Han har sin faders hår, sin mors mörka hy, han ska snart fylla fem
Samma ålder som jag då jag tvingades fly från det som en gång varit mitt hem
Han låg i mitt knä, jag smekte hans hår, det var kväll, han var trött
Då sa han: "Pappa, det är nåt jag inte förstår - hur kan mitt hår vara rött
Hur kan mina ögon va blå, var kommer jag egentligen ifrån?"
Jag tror aldrig jag älskat honom mera än då, så sade jag: "Min son..."
"Det ligger ett hus hemma i Dalarna vid Lilla Mojesjön
Där hör man lärkans sång i alarna, där blommar ros och rönn
Och i sjön ligger en eka som byggdes av din far
Där ser man löjan leka, där -
där - står huset kvar"
Source: Songsterr · Rights holder? Request removal.
Readable chord sheet for Flykten från Sverige by Loke Nyberg
Som en [C]klagosång lj[F]ö[C]d sirenens tjut, h&a[F]uml;r k[C]om det krig[G] vi hade väntat på Hela [C]staden tycktes plötsligt st[F]anna upp och a[C]ndas ut den[F] 5:e ma[G]j [C]år 2032 Det har [E]aldrig vart så tyst som [Am]denna försommarnatt,[F] jag minns [C]stil[G]lheten som igår Som att vi [C]fann varandra i [F]insikten [C]att denna [F]stad var [G]inte lä[C]ngre vår Jag s&ar[C]ing;g jaktplanen f[F]lyga lå[C];gt mot vår [F]hamn, s[C]en kom det v&[G]auml;rsta ljud jag har hört Och min [C]pappa lyfte upp mig i s[F]in famn och sa:[F] "Nu är varvet [G]förstört" Jag minns [E]nätter i skyddsrum[Am] med fladdrande ljus, jag [F]mins mä[C]n och [G]maskiners vrål Jag minns [C]gråtande kvinno[F]r och ras[C]erade hus o[F]ch en stank a[G]v bensi[C]n och stål Vå[C]r angripare var en[F] milit&a[C]uml;r överma[F]kt, de[C]t blev en[G] effektiv invasion För[C] att undvika en f[F]ullst&[C]auml;ndig slakt[F] skrev vi snabbt p&ari[G]ng; en kapitulation Fr&ar[E]ing;n Stockholm i ö[Am];ster till Götet [F]i v&a[C]uml;st,[G] ja i varenda större stad Stä[C]llde segraren till med en[F] hejdundr[C]ande fest och e[F]n gigantisk [G]milit[C]ärparad Fö[C];rst trodde vi allt sk[F]ulle vara[C] som fö[F]rr, vi beh[C]öll[G] våran statsminister Men [C]snart började patrull[F]erna gå[C] dö[F];rr till dö[G]rr i jakten på terrorister Vårt[E] kvarter stank kronisk[Am]t och kvävande br[F]änt, varje n[C]att var d[G]et nåt nytt som brann Varje [C]dag fick vi hör[F]a om n&ar[C]ing;gon v[F]i k&au[G]ml;nt som of[C]örklarligt försvann Och jag [C]vaknade en natt av ett [F]rasande [C]dån, nu[F] hade [C]turen kommit[G] till oss Och min [C]mamma skrek: "Vi må[F];ste [C]härifr&arin[F]g;n, vi kan inte gö[G];mma oss, vi kan inte slåss!" Och vi [E]sprang genom gränder[Am] och mörka kva[F]rter, jag f&o[C]uml;rsö[G];kte att svälja min gråt Genom [C]parker och dungar och sen [F]lyftes jag [C]ner i en [F]läck[G]ande s[C]egelbåt Havet var[C] svart och evighetsstort, i [F]fjä[C]rran så[G];g jag Göteborg Och d&ar[C]ing; insåg jag pl[F]öts[C]ligt vad vi ha[F]de gjort och jag gr&au[G]ml;t utav lättnad och sorg Det var en [E]sista bild av mitt [Am]födels[F]eland som[C] jag n&ar[G]ing;gonsin såg Men min [C]mor och far tog mig i [F]varsin [C]hand, sen[F] sa dom: "Kom [G]ihåg..." "Det ligger ett [C]hus hemma i Dalarna vid [F]Lilla Mojesj[G]ön Där h&o[C]uml;r man lärkans s&ar[F]ing;ng i alarna,[G] där blommar ros och rönn Och i [E]sjön ligge[Am]r en eka[F] som byggdes av[Gno1] din far D&au[F]ml;r ser[G] man l[C]&o[G]um[Am]l;j[F]an l[G]eka, där[C] - står huset kvar" Jag hö[C];rde hojtande hesa röst[F]er när [G]vi sakta gick mot land Jag s&ar[C]ing;g en helt ny sol i öster o[F]ch en bunt sedla[G]r i pappas hand Och jag [E]lyftes i land av en [Am]rökande man so[F]m sa: "Din fa[C]r og je[G]j er kjent" Sen bytt[C]e en bilnyckel och pen[F]ga[C]rna plats med varann och vi fick [F]falska [G]pass och [C]dokument Jag [C]hade vart vaken under [F]hela v&ar[C]ing;r flykt, l&au[F]ml;ngr[C]e &aum[G]l;n någonsin förut Men nu l[C]åg jag i bak[F]sätet [C]stilla o[F]ch tryggt, s&ari[G]ng; somnade jag tillslut Jag blev [E]vaggad till ro av v&ar[Am]ing;r böljande fä[F]rd, sjö[C]ngs till s[G]ömns av en brummande bil Och jag [C]vaknade igen till en [F]främm[C]ande värld[F], vi hade s[G]träckk[C]ört två hundra mil Men [C]istället för s[F]kogar och[C] böljand[F]e fäl[C]t lå[G];g här tätpackat och uppå rad [C]Skjul och baracker och [F]tusentals [C]tält so[F]m en snabbt ihopsl[G]ängd stad Det [E]var som en bild ur en [Am]skrämmande drö[F]m "Varfö[C]r stannar vi[G] här", frågade jag Och [C]mammas röst var [F]både s[C]orgsen och &ou[F]ml;m nä[G];r hon sa: [C]"Vi måste bo här ett tag" Det var en [C]stad utav hunger, en [F]stad av [C]köld, jag[F] var mager[C] och [G]illa klädd Det var en [C]stad av våld, det v[F]ar en st[C]ad av stöl[F]d, jag var n&a[G]uml;stan alltid rädd Och v&ari[E]ng;rt nya hem[Am] hade väggar av tyg -[F] ett litet skju[C]l, det va[G]r allt det var Jag l&ar[C]ing;g vaken om natte[F]n och lys[C]sna i sm[F]yg p&arin[G]g; vad min[C]a föräldrar sa En natt [C]hörde jag far sa:[F] "Då[C] är vi ö[F]verens,[C] snar[G]t kommer kriget vara ifatt Det gå[C];r en bergsväg ti[F]ll lan[C]dets södra gr[F]äns och [G]vi blir upphämtade i natt" [E]Sedan kom en mili[Am]tärpolis och[F] han visksk[C]rek: "Sk[G]ynda på!" [C]Men sen såg han mig - och han verka frysa till is o[F]ch sa: "Ja[G]g har bara plat[C]s för två" Min [C]mamma log, hon [F]krama mig [C]hårt[F], sen viskad[C]e hon nå[G];t till min far Och hon sa: "[C]Älskling, jag har al[F]drig gjort n&[C]aring;t så[F]; svårt,[G] men jag kommer stanna kvar" Jag [E]började darra,[Am] jag kvävde ett skri[F]k och hon bad [C]mig: "Min[G] kära var tyst" Och [C]far stod förstenad[F] och blek som[C] ett lik nä[F]r han [G]för sis[C]ta gången blev kysst Hennes [C]skepnad blev mindre ju [F]längr[C]e vi for, de va[F]ckra ög[C]onen, [G]den mjuka hyn Att [C]förlora en mor -[F] att fö[C];rlora en mor![F] - är att f[G]örlora solen i skyn I ett [E]bagegeutrymme l&ar[Am]ing;g jag och min fa[F]r, en gr&[C]aring;tand[G]e pojke och man Nu [C]visste vi inte lä[F]ngre va[C]r vi var me[F]n vi viska [G]till varann: "Det ligger ett [C]hus hemma i Dalarna vid [F]Lilla Mojesj[G]ön Där h&o[C]uml;r man lärkans s&ar[F]ing;ng i alarna,[G] där blommar ros och rönn Och i [E]sjön ligge[Am]r en eka[F] som byggdes av[Gno1] din far D&au[F]ml;r ser[G] man l[C]&o[G]um[Am]l;j[F]an l[G]eka, där[C] - står huset kvar" Jag [C]visste direkt att nånting var fel, n[F]är vi pl&oum[G]l;tsligt bromsa in Och n&au[C]ml;r rösterna hördes blev jag alld[F]eles stel, far [G]tog min hand i sin Och [E]fastän jag [Am]inte fatta ett ord och fast[F] jag i[C]ngenting k[G]unde se Kom [C]allt tillbaka ifr&ar[F]ing;n kri[C]get i nord, det h&[F]auml;r va[G]r mä[C]n från fiendens armé Och jag [C]ser än idag[F] hur luckan s[C]lits upp, jag k&[F]auml;nne[C]r nattens[G] oändliga köld Jag ser hur [C]far flyger ut och gör[F] sin v&a[C]uml;ldiga krop[F]p till e[G]n levande sköld Och jag [E]känner hur all[Am]ting ger vika, jag h&o[F]uml;r [C]hur bile[G]n startar igen Och när[C] jag äntlige[F]n slu[C]tade skrika h&[F]ouml;r j[G]ag den [C]ändlösa tystnaden Jag [C]har ingen aning om hur [F]läng[C]e vi for, kansk[F]e en v[C]ecka kanske[G] ett år Jag l&ar[C]ing;g stilla och dr&o[F]uml;mde [C]om far och mo[F]r utan ett ord o[G]ch utan en tår Och [E]resan nådde[Am] sitt mål till slu[F]t, jag bl[C]ev avsl&aum[G]l;ppt i en liten by Och chauf[C]fören visa mig vad som[F] var [C]österu[F]t, men n[G]u var jag tr&[C]ouml;tt på att fly På[C]; ett höloft gjor[F]de jag[C] mig förber[F]edd, ja[C]g skul[G]le aldrig vakna mer Men jag [C]frös inte lä[F]ngre, jag[C] var inte r&au[F]ml;dd, när [G]jag långsamt la mig ner D&a[E]ring; hörde jag pl&[Am]ouml;tsligt hur n&[F]aring;g[C]on kom in,[G] försiktigt titta jag fram [C]För förs[F]ta g&[C]aring[F];ngen n&ar[G]ing;gons[C]in, hörde jag ordet: "Salam" Jag [C]bor än idag p&arin[F]g; den[C] förlovade g&a[F]ring;rd[C], h&aum[G]l;r vill jag alltid stanna kvar Där jag[C] för snart tjugo &a[F]ring;r s[C]en blev tage[F]n i vård [G]av min fostermor och -far Jag ä[E]r en kritvit man i[Am] ett gyllene land och [F]mitt skinn [C]blir [G]ofta bränt Och mina [C]vänner skojar[F] med mi[C]g ibland om[F] min ani[G]ngen sve[C]nska accent Min [C]fru är en duva och[F] ett lej[C]on i ett, hon ha[F]r en skö[C];nhet [G]som en demon Och hon &au[C]ml;r tusenfalt ä[F]lskad sen [C]dagen hon get[F]t oss v&ar[G]ing;r underbara son Han har sin [E]faders hår[Am], sin mors mör[F]ka hy, han[C] ska s[G]nart fylla fem Samma [C]ålder som jag d[F]å ja[C]g tvingades fly f[F]rå[G]n det som e[C]n gång varit mitt hem Han [C]låg i mitt kn&[F]auml;, jag s[C]mekte hans h&[F]aring;r[C], det va[G]r kväll, han var trött Då sa [C]han: "Pappa, det ä[F];r nå[C];t j[F]ag inte först&arin[G]g;r - hur kan mitt hår vara rött [E]Hur kan mina [Am]ögon va blå, [F]var ko[C]mmer jag ege[G]ntligen ifrån?" Jag tror [C]aldrig jag älskat h[F]onom mer[C]a än d&[F]aring;, s&[G]aring; sade jag: "Min son..." "Det ligger ett [C]hus hemma i Dalarna vid [F]Lilla Mojesj[G]ön Där h&o[C]uml;r man lärkans s&ar[F]ing;ng i alarna,[G] där blommar ros och rönn Och i [E]sjön ligge[Am]r en eka[F] som byggdes av[Gno1] din far D&au[F]ml;r ser[G] man l[C]&o[G]um[Am]l;j[F]an l[G]eka, där - [F]d&au[G]ml;r - st&ari[C]ng;r huset kvar" [C] [F] [C] [F] [G] [C] [F] [C] [F] [G] [C]