Timglas

Ann[A]a, bussen här utanför [E]går ingenstans
det är ingen som [F#m]vill nån vart
Jag har åkt s&ar[E]ing; många varv
men det är alltid li[A]ka svart

Anna, är det tiden på året som skrämmer
är vi trygga bakom väggarna här
jag vill inte få in den här världen
den är så tom och tyst och tvär.
Och min tunna karaktär
bara vrider och vänder sig.
Jag vill vara bättre man för dig.

Ett smartare drag, en lösning
en lantärna på din gungande båt
Ja, jag vet att jag sluter igen
men det känns som det är mig dom vill åt
Ja, jag vet men det känns så än

Anna, det är ett timglas som bara rinner
det finns inget att förstå
när himlen blodröd och brinner
är det natten som tränger sig på
och jag drömmer så konstigt igen
Anna, håll mig hårt
för jag skakar av alla denna meningslöshet
jag förstår bara det som är vårt

Anna, nu tänder dom gatubelysningen
bussarna åker sitt varv
jag letar efter rispor i ytan
en spricka, ett hål, en skarv
det måste komma nåt bra ur allt
det måste växa nånting under alla lister
alla bingon, alla tävlingar, alla steg tillbaka

Res mig upp, ge mig lust att hänga på
jag ska värma dig Anna, jag ska lyssna och förstå
för trots all tomhet, trots det timglas som sliter i oss
ska vi hitta en väg ändå
hitta en plats ändå
hitta ett hem, vi två