Koppangen
Helen SjoholmVersion1
90
Chords in this song
Strum
D-DU-UDU
Här är stillhet å tystnad, nu när marken färgats vit
från den trygga, gamla kyrkan klingar sången ända hit
Jag har stannat vid vägen, för att vila mej ett tag
å blev fångad i det gränsland som förenar natt och dag
Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden
å jag vet att dom som har lämnat oss, har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor, så länge vi är här
Där, bland gnistrande stjärnor som förbleknar en och en,
kommer livet väldigt nära som en skymt av sanningen.
Vi är fångar i tiden, som ett avtryck av en hand på
ett frostigt, gammalt fönster som fått nåd av tidens tand
En sekund är jag evig, å sen vet jag inget mer...
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan.
Jag är här, å mitt på en frusen väg finns det värme ändå
fastän snön börjat falla och himmelen blir grå
Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden
å jag vet att dom som har lämnat oss, har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor, så länge vi är här
Source: Songsterr · Rights holder? Request removal.
Readable chord sheet for Koppangen by Helen Sjoholm
[D]Här &a[A]uml;r stillhet [D]å [G]tystnad[A], nu när marken färgats vit frå[D]n den tr[G]ygga, g[Bm]amla kyrkan klin[G]gar så[A]ngen ända hit Jag har [D]stannat vid [A]vägen, f&o[D]uml;r[G] att vila[A] mej ett tag å[D] blev f[G]å[Bm]ngad i det gr&a[G]uml;nsland som f&[A]ouml;renar natt och dag Och ett [D]sken ifr&ar[A]ing;n ljusen bak[D]om fönstret[A]s välvda ram har [D]förenat[G] dom själar [Bm]som finns med o[A]ss här i tiden å[D]; jag vet att dom som[G] har lämnat [D]oss, har f&oum[G]l;rstått att vi är liksom flad[D]drande [G]lågo[A]r, s&ar[G]ing[A]; l[D]änge vi är här Där, b[D]land gnistr[A]ande stjä[D];rnor som f[G]örb[A]leknar en och en, kommer l[D]ivet v&[G]auml;ld[Bm]igt när[G]a som en skymt[A] av sanningen. Vi &au[D]ml;r f&ar[A]ing;ngar i tide[D]n, som et[G]t avtry[A]ck av en hand på ett [D]frostigt, g[G]ammalt f[Bm]önster som f[G]ått n&ar[A]ing;d av tidens tand En se[D]kund är[A] jag evig, &[D]aring; sen vet[A] jag inget mer... Bara [D]ett, att jag [G]lever lika [Bm]fullt som nå[A];gon annan. Jag &au[D]ml;r här, &ar[G]ing; mitt på en[D] frusen v[G]äg finns det värme ändå fast&au[D]ml;n snö[G];n bö[A]rjat fa[G]lla [A]och [D]himmelen blir grå Och ett [D]sken ifr&ar[A]ing;n ljusen bak[D]om fönstret[A]s välvda ram har [D]förena[G]t dom själar [Bm]som finns med [A]oss här i tiden å[D]; jag vet att dom som[G] har lä[D];mnat oss, har f&oum[G]l;rstått att vi är liksom flad[D]drande l[G]ågor[A], s&ar[G]ing[A]; l[D]änge vi är här