Ingen Mans Land

[Am]på vår gräns till pakistan, eller till turkiet,

[G]finns en smal remsa jord, [C]ett ingenmansland,

[Dm]och på v&ari[Am]ng;ran sida, finns betong och taggtråd,

[E7]på deras sida finn[Am]s det taggtråd och sand.

men på det land de ka[Dm]llar ingenmans,

[Am]kaptenen för vår gränspatrull har en vacker fästmö

[G]men när han vill gifta[C] sig, så svarar hon låt bli!

[Dm]du får skaffa bl[Am]ommor, så vi har till blombuketten

[E7]för ett bröllop uta[Am]n blommor, blir ju bara fylleri

men på det land de k[Dm]allar ingenmans,

[E7]växer blo[Am]mmor, överallt.

[Am]den turkiska kaptenen, är också förlovad,

[G]men flickan ställer v[C]illkor, när han ber om hennes hand

[Dm]älskling säger hon p&[Am]aring; turkiska jag gifter mig så gärna

[E7]om jag får en fin [Am]bukett från ingenmansland.
men på det land de k[Dm]allar ingenmans,

[E7]växer blo[Am]mmor, överallt.

trenne tappra krigare, präktiga kamrater,

de tar på karbinerna och följer vår kapten,

men de anar inte att den turkiska patrullen,

också plockar blommor i den bleka månens sken.

för på det land de kallar ingenmans,

växer blommmor överallt.

Kraftigt doftar blommorna, kaptenen blir berusad,

och hans tappra mannar raglar i ett blomstermoln.

jävlar säger de på ryska och så hör man plötsligt,

helvete på turkiska de lika fulla dom.

för på det land de kallar ingenmans,

växer blommor överallt.

Vår kapten, sover och drömmer,

att gränsen är öppen som porten till Kreml,

han ser bunkrar som är tomma, han ser tusen blommor blomma,

i sen torraste sand ska det grönska så grannt,

och vart endaste land blir ett ingenmansland,

jorden tillhör ingenman.

och på det löand de kallar ingenmans,

växer blommor överallt