Hjärtats Slutna Rum

Det är[A] så typiskt på sitt s&[D]auml;tt, att [A]jag kom hem försent igen
Jag gjorde [A]aldrig någonting rätt, ja[D]g gav  v&[E]auml;l upp för längesen
Jag tar min f[A]örsta cigarett, i det[D] som en g&ari[A]ng;ng[E] var mitt hem
Jag ser sk[D]uggan av en p[E]ojke, han st&ari[A]ng;r darrande [D]och stum
V[D]id ditt hj[E]ärtas slu[A]tna rum

Men jag har m[A]ärkt att år för [D]år, s&a[A]ring; ser jag mer av dig i mig
I allt jag g[A]ör finns dina ord, fast &au[D]ml;n jag f&arin[E]g;fängt värjer mig.
Det är[A] så typiskt dig att g&[D]aring;, n&[A]auml[E];r jag nu vill fråga dig.
D&auml[D];r står[E] en liten pojke,[A] han stå[D]r darrande och stum
V[D]id ditt hj[E]ärtas slu[A]tna rum

Du var s&ar[E]ing; länge denna bild, a[A]v allt jag inte velat va.
Så det k[D]änns konstig[A]t att jag sa[E]knar dig idag.
Det tog v&auml[E];l tjugo år och inse[A], att jag fe[D]lat också jag
Men det &auml[D];r svårt at[E]t helt f&ouml[A];rlåta, a[D]tt du låtit mig stå stum
V[D]id ditt hj[E]ärtas slu[A]tna rum

I en l[A]åda på ditt bord, d&a[D]uml;r stod ett[A] brev du aldrig sänt
Där n&[A]aring;gra valhänt skrivn[D]a ord, st&aum[E]l;llde dörrarna på glänt
Och där [A]av ljuset tydliggjord, där[D] står[A] en [E]man jag aldrig känt
Han som v[D]elat och sen tv[E]ekat, och sen st&ari[A]ng;r darrande [D]och stum
V[D]id ditt hj[E]ärtas slu[A]tna rum

Du var s&ar[E]ing; länge denna bild, a[A]v allt jag inte velat va.
Nu såg[D] jag pappan, s[A]om du en g&arin[E]g;ng ville va.
Det tog v&auml[E];l tjugo år och inse[A], att jag fe[D]lat också jag
Och jag [D]ångrar och[E] jag sörje[A]r, att jag aldrig[D] upptäckt förr
Att, fr[D]ån d[E]itt hjärt[A]as slutna rum, d&a[D]uml;r fanns en dörr
T[D]ill mitt hj[E]ärtas slu[A]tna rum fanns[D] en dörr
T[D]ill ditt hj&[E]auml;rtas slut[A]na rum