Mrk Hur Vr Skugga
Carl Michael BellmanVersion1
90
Chords in this song
Strum
D-DU-UDU
Märk hur vår skugga, märk, Movitz mon frere,
inom ett mörker sig slutar,
hur guld och purpur i skoveln, där,
( )
byts till grus och klu- -tar.
Vinkar Charon från sin brusande älv,
och tre gånger sen dödgrävaren själv,
mer du din druvan din ryster.
Därför, Movitz, kom hjälp mig och välv
gravvård över vår sy- -ster!
Ack längtansvärda, och bortskymda skjul
under de susande grenar,
där tid och döden en skönhet och ful
till ett stoft förenar!
Till dig aldrig avund sökt någon stig;
lyckan, eljest uti flykten så vig,
aldrig kring grifterna ilar.
Ovän där väpnad, vad synes väl dig,
bryter fromt sina pilar.
Lillklockan klämtar till storklockans dön,
lövad står kantorn i porten
och till de skrålande gossarnas bön
helgas denna orten.
Vägen opp till templets griftprydda stad
kantas mellan rosors gulnade blad,
multnande plankor och bårar;
till dess den långa och svartklädda rad
mjukt sig bugar i tårar.
Så gick till vila, från slagsmål och bal,
grälmakar Löfberg, din maka,
ej mer från gräset långhalsig och smal
hon än glor tillbaka.
Hon från Dantobommen skildes i dag
och med henne alla lustiga lag.
Vem skall nu flaskan befalla?
Torstig var hon och urtorstig är jag;
vi är torstiga alla.
Source: Songsterr · Rights holder? Request removal.
Readable chord sheet for Mrk Hur Vr Skugga by Carl Michael Bellman
[Em] Märk hur v&a[D]rin[Am]g;r skugga, märk[Em], Movitz mon frere, [G] inom ett[Am] mörke[B]r sig slutar, [Em] hur guld och[D] purpur[Am] i skoveln, d&[Em]auml;r, [G] [Am] [G] [B] [Em] ([Em] [F#] [G]) byts till grus och klu- -tar. [G] Vinkar Charon från s[D]in brusande älv, [Am] och tre g&[Em]aring;nger sen[B] dödgrävaren själv, [G] mer du din druvan din rys[D]ter. [Em] Där[D]fö[Am]r, Movitz, kom hj&au[Em]ml;lp mig och välv [G] gravv&ari[Am]ng;rd &oum[G]l;v[B]er [Em]vår sy- -ster! Ack längtansvärda, och bortskymda skjul under de susande grenar, där tid och döden en skönhet och ful till ett stoft förenar! Till dig aldrig avund sökt någon stig; lyckan, eljest uti flykten så vig, aldrig kring grifterna ilar. Ovän där väpnad, vad synes väl dig, bryter fromt sina pilar. Lillklockan klämtar till storklockans dön, lövad står kantorn i porten och till de skrålande gossarnas bön helgas denna orten. Vägen opp till templets griftprydda stad kantas mellan rosors gulnade blad, multnande plankor och bårar; till dess den långa och svartklädda rad mjukt sig bugar i tårar. Så gick till vila, från slagsmål och bal, grälmakar Löfberg, din maka, ej mer från gräset långhalsig och smal hon än glor tillbaka. Hon från Dantobommen skildes i dag och med henne alla lustiga lag. Vem skall nu flaskan befalla? Torstig var hon och urtorstig är jag; vi är torstiga alla.